Vanlig samsjuklighet vid utmattningssyndrom

Samsjuklighet (också kallat “komorbiditet”) innebär att flera psykiska och/eller fysiska sjukdomstillstånd förekommer sida vid sida. I samband med svår UMS är detta mer regel än undantag. Nedan beskrivs några av de vanligare kombinationerna mellan UMS och andra tillstånd.

Sömnstörningar

Sömnproblem är vanligt i befolkningen. Det är normalt att sova dåligt enstaka nätter eller kortare perioder, men när sömnsvårigheterna blir långvariga kan det bli väldigt påfrestande och få negativa konsekvenser för hur man orkar och fungerar i vardagen. Det är vanligt att sömnproblem hänger ihop med stress. Stress höjer aktiveringsnivån i nervsystemet, vilket kan göra att vi får svårare att somna, att vi sover kortare eller ytligare, eller att vi vaknar lättare under natten och kanske får svårare att somna om.

Den vanligaste formen av sömnproblem kallas insomni. Insomni innebär att man under en period på minst tre månader har svårt att somna, besväras av uppvaknanden under natten och (eller) vaknar för tidigt på morgonen. Insomniproblemen får negativa konsekvenser för mående och funktionsförmåga under dagen. En annan form av sömnproblem kallas hypersomni. Hypersomni innebär att man sover relativt mycket, minst 9 timmar per natt, men ändå känner sig trött och upplever sänkt funktionsförmåga under dagen. En del som är sjukskrivna för utmattningssyndrom drabbas först av insomni, som sedan övergår till hypersomni.

Forskning tyder på att sömnproblem spelar en viktig roll i utvecklandet och vidmakthållandet av utmattningssyndrom. Personer som drabbats av utmattning beskriver ofta sömnsvårigheterna som ett av de tidiga tecknen på överbelastningen. När belastningen är hög och sömnen försämras minskar marginalerna ytterligare, samtidigt som tröttheten och de kognitiva och emotionella utmattningssymtomen förvärras.

Sömnen är också en viktig faktor för tillfrisknandet från utmattning. Sömnen fyller på våra energidepåer och minskar slitaget på kroppen. Sömn är också särskilt viktigt för vår kognitiva förmåga och förmågan att reglera emotioner. När sömnen börjar bli bättre är det gott ett tecken på att individen håller på att återhämta sig från utmattningen.

Det finns effektiva metoder för att behandla sömnproblem. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har gott forskningsstöd. Våra behandlare har alla lång erfarenhet av att jobba med KBT för sömnproblem. Kontakta oss gärna (klicka här) om du vill veta mer om sömnbehandling.

Generaliserat ångestsyndrom (GAD)

Negativ stress bidrar till ångest. När du känner dig jagad, pressad och saknar kontroll över din situation uppstår en upplevelse av hot. Ångest och rädsla är de obehagliga känslor som blir konsekvensen av detta. Uppmärksamheten och tankarna riktas mot det hotfulla och det blir svårt att fokusera på annat. Kroppen reagerar med ett stresspåslag och flyktimpulser. Vanliga kroppsliga ångestsymtom är hjärtklappning, snabb ytlig andning, spända muskler, illamående, yrsel, magproblem, darrighet, att känna sig omväxlande varm eller kall, sömnsvårigheter. Ångest och rädsla är i princip samma känsla. När ångesten är på en låg nivå upplever vi en mild oro eller lätt nervositet. När den är mycket stark kan vi däremot uppleva obehaget så pass intensivt att vi får det som kallas för en panikattack. Oro, ångest, rädsla, nervositet, fjärilar i magen är naturliga inslag i den mänskliga existensen. Ett sunt mått av oro motiverar dig till att förbereda dig inför utmaningar och ta tag i problem. Ångest blir dock till en handikappande störning om den blir orimligt stark och frekvent och börjar styra ditt liv. 

Ångestsyndrom är en grupp sjukdomar i vilka ångest är huvudsymtomet. Vid generaliserat ångestsyndrom (GAD) upplevs så gott som dagligen en orimligt stark oro inför alla möjliga vardagliga situationer. Oron yttrar sig i form av överanalyserande, grubblerier och förberedelser inför hypotetiska katastrofscenarier (”tänk om barnen skadas…”; ”tänk om min partner lämnar mig…”; ”tänk om jag aldrig blir frisk…”; ”tänk om…”). Den som lider av GAD får ofta höra att hen oroar sig för mycket och kan ibland hålla med om det samtidigt som hen finner det ytterst svårt att låta bli. Oron tar på krafterna och leder till koncentrationssvårigheter, irritation, spändhet, sömnproblem, värk och annat obehag. GAD förekommer ofta i samband med utmattningssyndrom och det är inte alltid tydligt vad som är hönan och vad som är ägget. Påfallande ofta har GAD funnits med i många år och utgjort en sårbarhetsfaktor för stress och för att gå in i väggen. När den drabbade väl utvecklat UMS bidrar GAD till att hålla liv i utmattningen över tid.

Bild: Pixabay

Överdrivet kontrollbehov

Vi människor tycker om att ha kontroll över våra liv och våra valmöjligheter. Att få tydliga svar på våra frågor, veta säkert vad som ska ske och känna att tillvaron är förutsägbar ger en känsla av trygghet och stabilitet. Osäkerhet – känslan av inte ha full kontroll – skapar däremot oro och det tycker vi sämre om. Det är viktigt att hitta en balans mellan att ha en rimlig grad av kontroll och att acceptera att vissa saker inte kan påverkas. Att vara öppen för förändring, flexibilitet och att kunna hantera osäkerhet är viktiga aspekter av psykiskt välbefinnande. Medan de flesta kan tolerera ett visst mått av osäkerhet finner personer med GAD osäkerheten som ytterst plågsamt. Ovissa situationer som t ex att behöva vänta på besked, att inte ha alla fakta inför ett beslut, att släppa ansvaret till andra som gör saker och ting på sitt eget sätt triggar ett starkt obehag. Likaså kan personer med GAD vara överdrivet oroliga för hur de uppfattas av andra. De kan vara rädda för att göra fel eller att framstå som inkompetenta, vilket kan leda till överdriven självövervakning och grubbel över andras förmodade bedömningar. För att slippa ovisshet utvecklar personer med GAD i regel det som kallas för ett starkt kontrollbehov. Kontrollbehovet tar sig uttryck genom två typer av beteendemönster: närmandestrategier och undvikandestrategier. Närmandestrategier går ut på att minska osäkerheten genom att angripa eller förekomma sådant som kan ge upphov till den. Som namnet antyder, handlar undvikandestrategier om att inte utsätta sig för situationer där man tror sig kunna misslyckas på ett eller annat sätt.

Testa dig själv: Generaliserat ångestsyndrom

Paniksyndrom

Panikattacker är episoder av intensiv ångest som når sin topp inom några minuter för att därefter klinga av. Symtomen på en panikattack brukar inkludera:

1. Hjärtklappning, snabb eller oregelbunden hjärtrytm.
2. Svettningar eller frossa.
3. Skakningar eller darrningar.
4. Känsla av att kvävas eller andningsbesvär.
5. Bröstsmärtor eller obehag.
6. Illamående eller magbesvär.
7. Yrsel eller svimningskänsla.
8. Känsla av overklighet eller att vara avskild från omgivningen.
9. Rädsla att förlora kontrollen eller bli galen.
10. Rädsla att dö.

Det som utlöser panikångesten är ofta en fysisk förnimmelse som den drabbade misstolkar som farlig. Hjärtklappning kan till exempel feltolkas som tecken på hjärtinfarkt och en yrselattack kan feltolkas som tecken på att man är på väg att svimma eller bli tokig. Enstaka panikattacker är inte ovanliga och kan vara följd av stress och sömnbrist ofta i kombination med alkohol och nikotin. Efter en inledande panikattack utvecklar somliga en oro för nya attacker. Många försöker hantera rädslan för rädslan genom att ständigt vara på vakt inför tecken på nya attacker, genom att undvika aktiviteter (till exempel träning) och ämnen (till exempel kaffe) som kan ge puls, och genom att undvika folksamlingar, kollektiva färdmedel och platser som känns instängda. Sammantaget bidrar detta till att det som började med en enstaka panikattack blir till ett så kallat paniksyndrom, en ångeststörning som kännetecknas av återkommande panikattacker och ständig rädsla för att en ny attack ska inträffa. Paniksyndromet kan också få ett tillägg av så kallad agorafobi (även kallat torgskräck), vilket är en rädsla för och undvikande av platser eller situationer där det kan vara svårt att fly eller få hjälp om en panikattack skulle inträffa.

När en person med utmattningssyndrom berättar om dagen då hen gick in i väggen är det inte sällan en panikattack som beskrivs. Efter en sådan dramatisk inledning på utmattningssyndromets akuta fas blir den redan påtagliga tröttheten avgrundsdjup. I likhet med all ångest ger även panikångest ökad trötthet, varför risken finns att en panikpatient felaktigt klassificeras som utmattad och vice versa. Det är viktigt att komma ihåg att ett centralt symtom vid panik är rädslan för nya attacker och att att den trötthet som kommer vid panik inte är lika stark eller långvarig som vid utmattningssyndrom.

Behandlingen för paniksyndrom kan innefatta kognitiv beteendeterapi (KBT), och/eller antidepressiva läkemedel.

Bild: Aleksander Perski

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en möjlig konsekvens av att exponeras för potentiellt traumatiserande händelser, det vill säga situationer där man upplever att ens eget eller någon närståendes liv är hotat. Krig, tortyr, sexuella övergrepp, psykisk och fysisk misshandel, medicinska trauman, olyckor och naturkatastrofer är vanliga exempel på situationer som innebär överväldigande stress. Det är naturligt att uppleva stressreaktioner en tid efter en sådan händelse, men för de allra flesta avtar reaktionerna med tiden. Hos somliga kvarstår reaktionerna och blir till stora hinder i vardagen. 

Symtom på PTSD inkluderar ångest och återupplevande av traumat. Det kan innebära att man upplever flashbacks, oönskade minnesbilder eller påträngande tankar om det traumatiska händelseförloppet. Dessa kan utlösas av sinnesintryck som är kopplade till traumat, såsom synintryck, dofter eller ljud. Under sömnen kan man även uppleva mardrömmar relaterade till traumat. Personer som lider av PTSD försöker ofta undvika tankar, känslor, minnen och situationer som påminner om det traumatiska. Det kan även innebära att man undviker sociala kontakter i allmänhet.

Utöver ångest och undvikande kan personer med PTSD uppleva överdriven spändhet och vaksamhet. Det kan göra att man blir lätt skrämd, irritabel, får utbrott av ilska och har svårigheter att sova. Minne och koncentration kan också påverkas negativt, vilket kan leda till svårigheter att minnas delar av ett traumatiskt händelseförlopp. Många personer med PTSD upplever även depression, skam, skuld och/eller känslomässig avtrubbning även gentemot personer de älskar. Fysiska symtom såsom huvudvärk, magproblem, muskel- och ledsmärta är också vanligt förekommande. Självmedicinering med alkohol och droger kan också förekomma som ett sätt att hantera symptomen av PTSD. En del personer med UMS har varit med om trauman i det förflutna och för den som exempelvis lever med en psykiskt eller fysiskt våldsam partner pågår traumatiseringen i nuet. På grund av den delvis överlappande symtombilden kan UMS och PTSD förväxlas med varandra. De kan också uppträda samtidigt och underblåsa varandra.

Hälsoångest

Att vara medveten om kroppsliga signaler är en förutsättning för att ta hand om sig själv på ett bra sätt. Det är dock viktigt att skilja mellan att vara medveten om hälsan och att ha en överdriven, irrationell oro för sjukdomar. Hälsoångest är en form av ångeststörning där en person upplever intensiv oro och rädsla för sin egen hälsa. Denna oro blir så överväldigande och svår att skaka av sig att den påverkar det dagliga livet och välbefinnandet negativt.

De som lider av hälsoångest har ett överdrivet fokus på kroppsliga förnimmelser och tenderar att vara överdrivet medvetna om och uppmärksamma minsta förändringar eller kroppsliga symptom. De kan överanalysera sin puls, hjärtslag, andningsmönster eller andra normala kroppsliga reaktioner och tolka dem som tecken på allvarlig sjukdom, även om det saknas medicinska bevis för det.

För att försöka lugna sin oro brukar personer med hälsoångest söka information om sjukdomar på internet eller i böcker, be omgivningen om försäkringar på att de är friska och uppsöka läkare upprepade gånger för att få bekräftelse på att de inte lider av någon allvarlig sjukdom. Trots detta lugnas de ofta endast tillfälligt innan ångesten återkommer.

För att minska ångesten kan de också undvika situationer, platser, personer eller aktiviteter som kan utlösa deras tankar på sjukdom. Till exempel kan de undvika platser där de tror att de kan smittas med något, eller de kan undvika att träffa människor som är sjuka, även om risken för smitta är minimal.

UMS och hälsoångest samexisterar ofta och förstärker varandra. Det är t ex inte alls ovanligt att den som lider av UMS har svårt att ta till sig att de symtom hen upplever “bara” skulle orsakas av stress och utmattning. Misstanken om att läkarna missat någon tung fysisk sjukdom lurar i medvetandet och blir extra tydlig under de sämre dagarna, då symtomen på UMS är som intensivast. Bland de säkerhetsbeteenden som då ofta tas i bruk ingår tyvärr många av de verktyg som ingår i många behandlingar och rehabiliteringar. Exempel på detta är när ångestfyllda personer försöker få bort sina symtom med hjälp av olika övningar i medveten närvaro och upplever att “de inte fungerar” eftersom ångesten inte vill försvinna. Detta felaktiga bruk av medveten närvaro grundar sig ofta i missuppfattningen att medveten närvaro skulle vara likställt med avslappning, medan det i själva verket är ett redskap för att acceptera sina symtom och agera konstruktivt med dom. Rädslan för att förvärra utmattningen gör att många drabbade fastnar i en negativ spiral av överdriven passiv vila och undvikande av aktivitet. Detta passivitet skänker en kortvarig lindring men försämrar hälsan successivt och utgör därmed en vidmakthållandefaktor för UMS.

Depressionssjukdomar

Det är fullt naturligt att känna sig gladare eller ledsnare beroende på omständigheterna i livet. I vardagligt tal brukar vi använda ordet depression för att beskriva känslor av nedstämdhet, även när de ligger inom normalvariationen. Inom medicin och psykologi pratar man om egentlig depression som en av de olika affektiva störningarna som kännetecknas av onaturligt sänkt eller förhöjd sinnesstämning. Onaturligt sänkt stämningsläge finns inte bara vid egentlig depression, utan även vid distymi (en mild men långvarig depression som ska ha pågått under minst två år), förlossningsdepression (som kan drabba nyblivna mödrar) och säsongsbunden depression (som uppträder till exempel under höst eller vår). Bipolära störningar innebär däremot att stämningen periodvis kan vara sjukligt förhöjd med ökad energi, överaktivitet och minskat sömnbehov i så kallade hypomana eller, i svårare fall, maniska episoder. En grundlig genomgång av alla dessa tillstånd ligger bortom syftet för detta avsnitt. Jag kommer däremot att beskriva det som går under benämningen depressiv episod, det vill säga en i period i livet då man uppfyller kriterierna för egentlig depression.

Du lider av en depressiv episod om du under större delen av tiden under minst två veckor lider av sänkt grundstämning – en nedstämdhet som är onormal för dig – och påtaglig förlust av glädje eller intresse även för sådant du brukar bli glad och känna dig intresserad av.

Dessutom ska också några av följande symtom finnas:

1. Ökad eller minskad aptit och med påföljande viktförändring
2. Sömnstörning (för mycket eller för lite)
3. Psykisk/fysisk uppvarvning eller hämning
4. Svaghetskänsla, energilöshet
5. Känslor av värdelöshet eller överdrivna eller obefogade skuldkänslor
6. Svårigheter med minne, tänkande och koncentration
7. Återkommande tankar på död, självmord eller självmordsbeteende

Depressiva episoder kan delas in i svårighetsgraderna lindrig, medelsvår och svår beroende på deras inverkar på din förmåga att klara av dina vardagliga aktiviteter; det vill säga arbete, studier, fritid, umgänge med familj och vänner. Vid lindrig depression brukar man kunna upprätthålla sina vardagliga aktiviteter även om man inte mår så bra. Vid medelsvår depression blir det betydligt svårare medan det är väldigt svårt att fungera i vardagen vid svår depression. Det är ett tillstånd som kan kräva sjukhusvård. Den som lider av svår depression kan också lida av vanföreställningar eller hallucinationer med depressivt innehåll.

När diagnosen utmattningssyndrom etablerades ansågs den vara en form av stressorsakad depression och kallades därför utmattningsdepression. Idag anses utmattningssyndrom och depression vara separata diagnoser även om de ofta samexisterar. Något förenklat kan man säga att det som skiljer de två diagnoserna åt är bland annat följande: Kärnsymtom i utmattningssyndrom utgörs av fysisk och psykisk utmattning medan dom i depression är sänkt sinnesstämning och likgiltighet. Depressioner kommer ofta i upprepade skov med symtomfria perioder emellan medan utmattningssyndrom kommer smygande och är mer varaktigt. Deprimerade mår sämst på morgonen och bättre på kvällen medan det motsatta gäller för utmattade. 

Symtom på depression kan orsakas inte bara av stress och negativa livshändelser, utan även av fysisk sjukdom, alkohol- eller drogmissbruk, eller vara biverkningar av vissa mediciner. Som alltid är det viktig med en noggrann medicinsk genomgång. Du kan ha nytta av teknikerna i denna bok om du känner igen dig i beskrivningen av depression ovan. Regelbundna rutiner, fysisk aktivitet och aktivering med värdefulla aktiviteter är bra motmedel vid depression.

Testa dig själv: Depression

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)

NPF är medfödda tillstånd och innebär att hjärnan fungerar annorlunda än hos ”normala” människor. Detta behöver inte vara negativt och många personer med annorlunda hjärnor har utmärkt sig genom att vinna Nobelpriset och uppnå andra framgångar. I många fall ökar dock NPF sårbarheten för stress och psykisk ohälsa. Som tidigare nämndes hör ADHD/ADD och AST till NPF-diagnoserna.

ADHD/ADD

ADHD medför brister i uppmärksamhet och koncentrationsförmåga, överaktivitet samt svårigheter att hantera impulser. Vid ADD finns samma problem men överaktiviteten saknas. Tillståndet kan yttra sig olika från person till person men det är vanligt att barn med ADHD är lättdistraherade, glömmer saker, har svårt att passa tider och planera, har svårt att sitta still, agerar impulsivt, avbryter, har svårt att komma igång med uppgifter alternativt slutföra dem. Många har också svårigheter med det sociala samspelet, motoriken och med att läsa och skriva. ADHD/ADD har en genetisk komponent och finns därmed i släkten.

Somliga ADHD/ADD-symtom – till exempel problem med minne och koncentration – kan påminna om dem som rapporteras av personer med utmattningssyndrom, men till skillnad mot UMS är ADHD och ADD medfödda tillstånd. Många med ADHD/ADD upplever sig också som mycket stresskänsliga. 

Dags för en liten andningspaus

Här kommer en liten variant av “Andas i kvadrat” som du stött på under “Vad är stress?“. Testa den några gånger och se om du vill inlemma den i din arsenal av stresshanteringsredskap.

Autismspektrumtillstånd

Med autismspektrumtillstånd (AST) menas medfödda svårigheter i socialt samspel, kommunikation och föreställningsförmåga, men också i perception och tänkande.

Kärnsymtomen utgörs av:

• Svårigheter i kontakten med andra människor
• Specialintressen som kan uppta stor del av uppmärksamhet och tid
• Svårigheter att förstå och använda språket i kommunikationen med andra
• Bristande motorik
• Lätt att fastna i strikta rutiner eller handlingar
• Säregna eller ovanliga sinnesintryck

AST kan variera i avsevärt i svårighetsgrad. Medan somliga lider av intellektuell funktionsnedsättning och nedsatt språklig förmåga kan andra uppvisa en normal eller till och med ovanligt hög begåvning. Inte för inte har många Nobelpristagare de drag av AST som förr gick under benämningen Aspergers syndrom.

Svårigheterna uttrycks i form av nedsatt förmåga att förstå sociala koder, sätta sig in i hur andra människor tänker och känner samt läsa av det outtalade i det sociala umgänget. Detta omfattar begränsad förmåga att tolka andras ansiktsuttryck och kroppsspråk, upprätthålla fokus på samtal som känns tråkiga, veta hur man ska delta i en konversation på ett artigt sätt och hur länge man ska hålla ögonkontakt. Det som sägs tas ofta bokstavligt – förmågan att uppfatta ironi, metaforer och andra abstrakta uttryck är i regel begränsad. Svårigheterna att ta andras perspektiv och att läsa av det outtalade i sociala sammanhang gör att många med AST upplevs som udda, påstridiga, plågsamt rättframma och i avsaknad av finkänslighet. Social samvaro kan ta mycket hårt på krafterna för en person med AST.

Många med AST har begränsade intressen och kan lära sig detaljerade fakta inom ett smalt område. Sinnet för just detaljer är mycket välutvecklat till nackdel för det övergripande perspektivet. Med i bilden finns ofta tvångsmässiga drag, exempelvis fixering vid rutiner och hur procedurer ska genomföras. När rutinerna störs kan en person med AST bli mycket upprörd.

Känsligheten för ljud, ljus, smaker, dofter och känselintryck är också annorlunda vid AST än hos ”neurotypiska” (personer utan NPF). Många menar att de ”saknar filter” det vill säga har en sådan förhöjd känslighet för intryck att allt som ses, hörs och känns invaderar hjärnan utan att en kan värja sig. Synintryck och ljud uppfattas extra starkt, fysisk beröring, att duscha eller vissa typer av plagg kan kännas obehagliga mot huden. Detta är ju förstås väldigt stressande och energidränerande, vilket ökar risken för utmattning. Låg självkänsla och psykisk ohälsa till följd av utanförskap men också på grund av den stressbelastning som högt tempo och krav på anpassningsförmåga som skolan och arbetet innebär är tyvärr vanliga. AST har också en genetisk komponent och kan ofta ses hos en av föräldrarna.

Vuxna med NPF

Tidigare trodde man att ADHD/ADD ”växte bort” med åren men så är inte fallet. Vuxna med ADHD/ADD och AST har ofta utvecklat strategier för att hantera sina impulser och för att hitta struktur i vardagen men känner inre uppvarvning, tankesnurr, uppmärksamhetsbrist och andra plågsamma symtom. Bland många vuxna, inte minst kvinnor, tenderar milda varianter av NPF att förbli oupptäckta. En anledning därtill är att flickor och kvinnor generellt uppvisar mindre av impulsivitet och utåtagerande än pojkar och män. Många har också kunnat ta sig igenom avancerade utbildningar och fått kvalificerade arbeten, vilket felaktigt kan tas till intäkt för att NPF inte skulle vara aktuellt. Den ansträngning som krävs för att klara studier, arbete och livet i övrigt brukar vara större för en person med även lättare drag av ADHD/ADD eller AST. Svårigheter i det sociala samspelet, i att planera och organisera tillvaron, uppmärksamhetsproblem (inte minst gällande uppgifter som känns ”tråkiga”), svårigheter att starta och avsluta aktiviteter, känslighet för stress och för intryck, och andra NPF-relaterade utmaningar kräver att personen i fråga kämpar hårdare än andra för att uppnå sina mål. Även om tillvaron ser bra ut på ytan kan personen med NPF bära på känslor av utanförskap, otillräcklighet och missnöje med sig själv. När livet blir alltmer komplicerat och en inte bara behöver hantera studier eller arbete, utan även familjeliv med alla logistiska utmaningar som det innebär, kan tillvaron fullkomligt rasa med utmattningssyndrom som följd. En del milda NPF kan passera oupptäckta när diagnosen utmattningssyndrom ställs men framstå som tydligare en bit in i rehabiliteringen.

Kroppslig samsjuklighet

Förutom att en mängd diffusa fysiska symtom såsom hjärtklappning, ont i magen, huvudvärk och yrsel ingår i utmattningssyndromets kliniska bild, förekommer även samsjuklighet mellan utmattning och kroppsliga diagnoser. Detta är ju förstås naturligt eftersom fysiska skador och sjukdomar drabbar alla, oavsett om man är utmattad eller ej, men en del tillstånd förefaller samexistera med utmattning oftare än andra. Hit hör tinnitus (upplevelsen av ljud i avsaknad av extern ljudkälla), migrän (ett neurologiskt tillstånd som innebär återkommande attacker av svår huvudvärk, ofta i kombination med illamående och känslighet för intryck), långvariga smärttillstånd i rörelseorganen, funktionella mag- och tarmbesvär (matsmältningsbesvär, ont i magen, uppsvälldhet, omväxlande lös och hård avföring trots att det inte finns några fel eller skador i mage och tarm). 

Som du säkerligen förstår av genomgången ovan kan fysisk och/eller psykisk samsjuklighet försvåra utmattningssyndromet och bidra till att återhämtningen blir mer långdragen och svår att få till.