Riskfaktorer för utmattningssyndrom (UMS)

I längden kan alltför mycket stress utan återhämtning knäcka vem som helst men somliga är mer sårbara för stressrelaterad ohälsa än andra. Läs mer om hur UMS utvecklas genom samspelet mellan yttre stressorer och egna sårbarhetsfaktorer.

Yttre stressorer

I avsnittet om stress fick du läsa att den obalans mellan krav och kontroll som bidrar till UMS kan finnas både i arbetet och privat. Orimligt hög arbetsbelastning, brist på resurser, otillräckligt stöd från chefer och kollegor, otydliga mål, moraliska konflikter, otrygga anställningsvillkor, orättvisor, kränkande särbehandling, tidspress är vanliga stressorer i arbetet. Anställda inom vård, skola och förskola, där majoriteten är kvinnor, är särskilt drabbade. Familjeförhållanden – såsom att vara frånskild, att ha barn i förskole- eller lågstadieåldern, och/eller ha stort ansvar för barn med särskild behov eller andra i behov av hjälp ökar också risken. Det är inte ovanligt att stressen kommer både från arbetet och privatlivet. En person som har ett stressigt arbete kanske fortsätter att må hyggligt bra så länge privatlivet medger vila och återhämtning. Ibland är det tvärtom. Åt somliga skänker arbetsplatsen vila från en stökig familjesituation. Men när stressen finns både på jobbet och hemma blir det betydligt svårare att få återhämtning.

Även omställningar som känns positiva som till exempel gifta sig, få barn, flytta till en ny bostad med flera skapar stress eftersom de förutsätter en anpassning till nya livsomständigheter. Detta betyder förstås inte att all stress ska undvikas. Däremot bör vi vara medvetna om att alla förändringar är kännbara och att vi alltid behöver måna om våra behov av återhämtning.

Egen sårbarhet

Uppväxten kan ha en betydande inverkan på vår psykiska hälsa även som vuxna. Vanvård, känslomässig frånvaro, sjukdom, fattigdom, våld eller missbruk i familjen, mobbning tidigt i utvecklingen kan prägla hjärnan och stressystemet så att det blir känsligare under resten av livet. Barn som inte får tillräcklig omsorg och uppmuntran utvecklar också beteendestrategier för att anpassa sig och överleva i sin miljö. Oftast handlar dessa strategier om att undertrycka egna känslor och behov, vara uppmärksam på andras behov och sträva efter att “vara duktig” för att vinna de vuxnas gunst. Det kan också handla om ett starkt behov av att undvika eller förekomma alla former av obehag, vilket kan resultera i ett orimligt stort kontrollbehov. Dessa beteendemönster kan sedan fortsätta att påverka vårt sätt att fungera som vuxna. Många patienter med UMS berättar om en barndom som bidragit till överdriven duktighet, svårigheter att sätta gränser, en självkänsla som bygger på prestationer, perfektionism, upptagenhet av ”rätt” och ”fel”, kontrollbehov och en benägenhet att prioritera andras behov före sina egna.

Under gynnsamma förhållanden kan dessa beteendemönster utgöra styrkor även i vuxen ålder. Om livet flyter på utan överdriven stress kan stark prestationsinriktning göra dig effektiv – du får mycket gjort, framstår som en engagerad person och kanske klättrar i karriärsstegen. Däremot förvandlas den till sårbarhet om den yttre stressen hopar sig och du inte tonar ner din ambitionsnivå till förmån för egen återhämtning. Ett antal begrepp har myntats för att fånga de personlighetsdrag eller beteendemönster som kan öka sårbarheten för stress. Du kommer förmodligen att märka hur begreppen till stor del överlappar. Sannolikt speglar de olika sidor av samma fenomen.

Typ A-beteende

Begreppet typ A-beteende (type A behaviour pattern) myntades på 1950-talet av kardiologerna Mayer Friedman och Ray Rosenman för att beskriva ett beteendemönster som de observerat bland hjärtinfarktspatienterna som de vårdade. Utmärkande för typ A-beteende är: 1) “bråttomsjukan” – den ständiga otåligheten och tidspressen som driver personen att göra allt väldigt fort och göra flera saker samtidigt för att hinna med mer på kortare tid; 2) den starka tävlingsinstinkten som innebär att väldigt många vardagliga situationer förvandlas till just tävlingar som typ A-personen – helt utan självdistans – ska vinna till varje pris och 3) den lättväckta irritationen och fientligheten i form av kort stubin, hetsigt temperament men också misstänksamhet, cynism och en benägenhet att älta gamla oförrätter. Personer med utpräglat typ A-beteende pressar sig själva hårt för att nå högt uppsatta mål och blir lätt upprörda av omgivningens långsamhet och/eller inkompetens. Typ A-beteende har kopplats till arbetsnarkomani, arbetsrelaterad stress, utbrändhet och hjärt-kärlsjukdom, även om det sistnämnda sambandet är omdebatterat. Motsatsen till typ A-beteende är det mer hälsosamma typ B-beteendet. En person med denna läggning kan mycket väl prestera men har ett mer avspänt förhållande till tid, prestationer och relationer än motparten med typ A-beteende. Just av denna anledning är personer med typ B-beteende ibland mer effektiva i sina arbeten och studier.

Låg självkänsla

Självkänsla anses spegla det värde vi tillskriver oss själva som personer. En sund inre självkänsla innebär att vi tycker om och accepterar oss själva sådana som vi är. Därtill kan vi bygga vidare på vårt egenvärde genom prestationer, så kallad prestationsbaserad självkänsla. Den som av olika skäl vuxit upp med en bristfällig inre självkänsla bär på ständiga upplevelser av mindervärde och värdelöshet. En sådan person kan ge upp från början och inte försöka prestera överhuvudtaget eller, omvänt, försöka hävda sig genom att utveckla en orimligt stark prestationsbaserad självkänsla. En hög ambitionsnivå är naturligtvis på många sätt en tillgång, men när det blir ett tvingande behov för att upprätthålla självkänslan, riskerar den att omvandlas till ett krav som kan bidra till utmattning. Att beta av den ena prestationen efter den andra skänker bara tillfällig lindring mot upplevelsen av att inte duga. Förutom att driva på den ena energislukande prestationen efter den andra gör detta en mer känslig för kritik och andras åsikter. Därför kan det också vara svårt att hävda sig, säga nej och sätta gränser.

Regelstyrning

Med regelstyrning menas att beteendet styrs av regler, måsten och borden snarare än av praktiska erfarenheter. Belöningen ligger i att “göra rätt” även om relationer, ekonomi och hälsa kan bli lidande. Individer med denna läggning har väldigt strikta personliga regler som kräver att saker och ting alltid måste göras eller vara på ett “speciellt sätt”. Här finns ofta en pedantisk upptagenhet av detaljer och organisation, liksom av att hålla fast vid normer och konventioner. Individens regelstyrning spiller ofta över på omgivningen eftersom personen i fråga tenderar att vara envis, ovillig att anpassa sig och snar att tvinga andra att göra saker på hens sätt. Förutom att vägra anpassa prestationerna efter rådande förutsättningar riskerar personer med denna läggning att fastna i långvariga konflikter och kränkningar med arbetsgivare, myndigheter och enskilda individer.

Överengagemang och samvetsstress

Många patienter med utmattningssyndrom beskriver en stark solidaritet med såväl arbetskamrater som arbetsuppgifter, som kan tolkas som ett ”överengagemang”. För den överengagerade står egna behov tillbaka för arbetet och hen bortser från varningssignalerna när hälsan börjar svikta. Dessa personer har också en stark önskan om att inte ligga någon annan till last och har därmed svårt för att be om hjälp. Den starka solidariteten med arbetet parat med höga ideal kan i mötet med arbetslivets krassa verklighet leda till värderingskonflikter och samvetsstress, som i sin tur kan vara en väg till utmattning. Beklagligt nog kan moralisk lyhördhet bli ett handikapp när organisationen förutsätter ett rymligare samvete än vissa medarbetare har. 

Perfektionism

Perfektionism är ett karaktärsdrag som går ut på att eftersträva oklanderliga resultat genom sina prestationer. Begreppet definieras lite olika av olika författare men verkar bestå av åtminstone två dimensioner: perfektionistisk strävan och perfektionistisk oro. Den förstnämnda innebär att man ställer höga krav på sig själv och har en hög standard för vad som får anses vara en godkänd prestation. Som tidigare nämnts behöver inte detta orsaka problem så länge det finns en flexibilitet inför livets växlande förutsättningar. Perfektionistisk oro handlar om rädsla för vad som kommer att hända om man inte lyckas leva upp till de högt ställda kraven. För den hyser en övertygelse om att det som inte är helt perfekt är oacceptabelt kan denna ängsliga variant av perfektionism förvandla en mängd situationer i arbetet, skolan och/eller i det sociala livet till risksituationer för att “misslyckas” och skämma ut sig. För att slippa denna ångest tenderar perfektionisten att pressa sig, överprestera och överanalysera, vilket ökar risken för en mängd negativa hälsoutfall. Oftast har man också ett stort kontrollbehov och bestämda uppfattningar om hur saker och ting ska göras. Att delegera kan då bli mycket svårt eftersom andra tenderar att göra på sitt eget sätt och det känns ju inte bra. Om du känner igen dig i beskrivningen av perfektionism kan du med fördel göra självtestet Clinical Perfectionism Scale (CPQ) nedan.

Testa dig själv: Perfektionism

Hur ska du tolka resultaten?

Poäng 1-29 Låg till mild perfektionism: dina svar tyder på att du har en sund inställning till prestationer. Fortsätt gärna som du gör. 

Poäng 30-48: Dina svar tyder på att perfektionism kan öka din sårbarhet för stress. Kom ihåg att perfektionism är ett inlärt mönster av tankar, känslor och beteenden som triggas i speciella situationer. Detta går att förändra genom att träna på nya sätt att tänka och agera. Fortsätt ta del av våra tips och vill du så kan du alltid boka en tid hos oss.

Var går gränsen mellan frisk och sjuk?

Alla har vi olika sidor i vår personlighet och det är denna variation som gör oss till dom unika varelser vi är. Alla befinner vi oss längs med ett spektrum, någonstans på en glidande skala, när det gäller personlighetsdrag och mönster i beteendet. Frågan är vad som är normalt och vad som inte är det? Det generella svaret är: “för mycket och för lite skämmer allt”. Över- och underdrifter leder sällan till positiva konsekvenser. Saknar vi driv och prestationsinriktning kommer vi ingenstans i livet. För mycket av ovan nämnda tendenser leder till en ökad sårbarhet för överbelastning. I sina mer markerade former övergår de personlighetsdrag som beskrivits här till regelrätta psykiatriska diagnoser. Ett övermått av regelstyrning och perfektionism finns exempelvis i generaliserat ångestsyndrom (GAD), autismspektrumstörningar, tvångsmässigt personlighetssyndrom och andra som ofta ligger bakom många fall av utmattningssyndrom. 

Lagom är med andra ord bäst! Om du har ett stressigt arbete, en krävande familjesituation och krisande vänner kan du omöjligen hålla dig frisk om du envisas med att finnas till för alla 100% hela tiden. Du behöver vara flexibel genom att prioritera, sätta gränser, delegera, göra en sak i taget och måna om din egen återhämtning. Den som kan anpassa sig på ett flexibelt sätt är inte immun mot stress men kan ta hand om sig och har lättare att hantera stressiga situationer. 

På tal om flexibilitet (och återhämtning)…

Bild: Pixabay