Utmattningssyndrom (UMS)

Utmattningssyndrom (UMS) är en bland flera möjliga konsekvenser av långvarig stress utan tillräcklig återhämtning. Kärnsymtomen utgörs av svår energibrist, kognitiva funktionsnedsättningar och ökad känslighet för stress. Läs mer nedan.

Utmattningssyndrom (UMS) är ett tillstånd av djup fysisk och psykisk utmattning som orsakats av långvarig stress utan tillräcklig återhämtning. Exempel på stressfaktorer som kan orsaka UMS är långvarig överbelastning i arbetet, orättvisor och konflikter i organisationen, moraliska konflikter i arbetet, utfrysning/mobbning, ensamansvar för barn med särskilda behov, relationsproblem och/eller stort ansvar för omsorgen om äldre släktingar. Om du brottas med en eller flera av dessa tunga stressfaktorer i månader och år, utan att få tillräcklig vila, sömn och ledighet, är risken stor att du tömmer ut din ork fullständigt och “går in i väggen”. Svår brist på psykisk och fysisk energi är ett av kärnsymtomen vid UMS. Till skillnad mot vanlig trötthet går inte utmattningen att vila bort eller att betvinga med viljan. Ett annat kärnsymtom är kognitiv nedsättning, det vill säga stora problem med minne, koncentration, planering och processande av information. Man är mentalt trött, virrig och glömsk, tappar ord, tappar tråden i ett samtal, glömmer människors namn, har svårt att ta in information och att planera i flera led. Ytterligare ett kärnsymtom utgörs av kraftigt ökad stresskänslighet. Detta beskrivs av många som en ren “stressallergi” som innebär att man är betydligt mer lättstressad än förr och att minne, koncentration och andra kognitiva förmågor fungerar betydligt sämre under stress. Förutom dessa kärnsymtom är det vanligt med sömnstörning, irritabilitet, labilitet, fysisk trötthet, ljudkänslighet och kroppsliga symtom som hjärtklappning, värk med flera. Du kan se de fullständiga diagnoskriterierna nedan.

A	Symtom som uppstått till följd av betydande och ihållande stressfaktorer i kombination med brist på återhämtning under minst sex månader.
B	En ihållande känsla av svår utmattning med påtaglig brist på psykisk energi sedan minst en månad.
C	Kliniskt betydande kognitiv funktionsnedsättning sedan minst en månad. Betydande svårigheter att vidmakthålla, skifta och rikta uppmärksamheten. Minnesproblem. Svårigheter att ta in och förstå ny information, sortera och bearbeta intryck, lösa problem och planera aktiviteter.
D	Uttalad stresskänslighet sedan minst en månad. Den kognitiva funktionen försämras märkbart vid ökad yttre belastning.
E	Minst tre av följande symtom flertalet dagar sedan minst en månad: Sömnstörning Påtaglig kroppslig uttröttbarhet eller svaghetskänsla Stimulusöverkänslighet, t ex för normala ljud- och ljusnivåer Fysiska symtom som värk, bröstsmärtor, hjärtklappning, magbesvär, yrsel eller ljudkänslighet
F	Vid behov kan läkaren specificera om UMS uppträder… Med nedstämdhet: Sänkt grundstämning, gråtmildhet eller känslor av hopplöshet är signifikanta inslag i den kliniska bilden. Med ångestkänslor: Nervositet, oro, anspändhet, känslomässig labilitet eller social ångest är signifikanta inslag i den kliniska bilden. Med blandad ångest och nedstämdhet: En kombination av ångestkänslor och nedstämdhet är ett signifikant inslag i den kliniska bilden.

Symtomen ska vara orsakade av stress och inget annat. Därför måste läkaren intervjua dig om din livssituation, göra tester och ta blodprover för att utesluta andra kroppsliga eller psykiatriska orsaker. Observera att vi alla kan känna oss trötta, virriga och allmänt slitna emellanåt. Till skillnad mot vanliga svackor innebär UMS att symtomen är långvariga, rejält plågsamma och gör det svårt om inte omöjligt att fungera som vanligt i vardagen.

Utmattningssyndromets faser

UMS kommer smygande under längre tidsperioder – inte sällan flera år – under vilka man lever under ständig stress med för lite vila. Förloppet vid UMS kunna indelas tre typiska faser som du kan läsa om nedan.

Riskfasen innebär att individen kämpar för att hantera en mängd stressorer som anhopat sig i arbetet och/eller privat. Sömnen blir orolig, ytlig och för kort. Trötthet, glömska och alla andra symtom kommer smygande och ökar successivt. All vila, fritid, vänner och intressen prioriteras bort. Ju tröttare och virrigare man blir desto mer tvingas man anstränga sig och trippelkolla att man inte begått misstag. För många kan själva symtomen väcka oro och vara en källa till stress. Under riskfasen är det vanligt att man söker vård för olika enstaka symtom. Det kan handla om upprepade infektioner, muskelvärk, sömnproblem och annat, utan att individen kan eller vill se kopplingen till stress.

Den akuta fasen betyder att orken tagit slut – man “har gått in i väggen”. Det kan uppstå dramatiska symtom som till exempel en panikattack med tryck över bröstet och svårt att andas så man tror sig ha fått hjärtinfarkt eller stroke. Somliga drabbas av en plötslig förlamande trötthet. Man är slutkörd och klarar inte att ta sig ur sängen. En del går vilse i välbekanta områden, till exempel på väg till jobbet. Tankarna snurrar och man fattar inte vad som hänt. Somliga börjar sova ofantligt mycket. Nu behöver man gå till doktorn och bli sjukskriven.

I återhämtningsfasen återvänder energin så sakteliga. Tillfrisknandet är inte en linjär process där man plötsligt blir helt återställd, utan en uppförsbacke där framsteg och bakslag avlöser varandra i en ojämn och långsam takt. “Upp och ner och långsamt framåt” är ett uttryck som tydligt beskriver denna process. Somliga dagar mår man nästan som vanligt och vill gärna köra på. Nästa dag är man på ruta ett igen och orkar inget annat än passiv vila och att älta, grubbla och vara självkritisk. Frågor av typen: “vem är jag nu när jag inte längre kan prestera?”, “hur lång tid ska det ta innan jag blir frisk?”, “kommer jag någonsin att kunna jobba igen?”, “tänk om jag har en permanent hjärnskada” dyker upp om och om igen. Ältande, grubblande, pendlandet mellan att göra för mycket och göra för lite och andra vidmakthållandefaktorer kan hålla liv i utmattningen över tid. För många innebär detta inte bara en utan flera krascher under livets gång. Men med rätt stöd kommer funktionen långsamt tillbaka. Du kan utföra allt fler uppgifter i hemmet och så småningom orientera dig tillbaka till arbetet.

På tal om återhämtning….

Bild: Pixabay

Bakslag och återfall

Det är inte alltid lätt att avgöra skillnaden mellan bakslag och återfall men för enkelhetens skull kan man säga att bakslag är tillfälliga “dippar” då symtomen ökar temporärt men klingar av inom några timmar till några veckor bl a beroende på vilken UMS-fas du är i och vilken återhämtning du får. Återfall är djupare och mer långvariga bakslag där du kanske behöver bli heltidssjukskriven och/eller genomgå en ny rehabilitering. Bakslag ingår regelmässigt i UMS medan tyngre återfall drabbar uppskattningsvis 20-30%. Tillfällig överansträngning (så kallad “Aktivitetsbaksmälla”), starka känslor (till följd av konflikter, påfrestande myndighetskontakter, egna orostankar m fl), längre vistelser i miljöer rika på intryck (stora arbetsmöten, köpcentra m fl) är bland de vanligaste anledningarna till bakslag. Du blir “aktivitetsbakis” när du gör för mycket och inte återhämtar dig i tillräcklig utsträckning. Vad som är “för mycket” och “för länge” varierar beroende på var du är i UMS-förloppet. Agera efter den ork du faktiskt besitter och inte efter “hur det borde vara” eller “hur du brukade göra förr”. Det är inte alltid lätt att avgöra hur mycket energi du har, vilket innebär att du behöver testa dig fram. Målet är att kunna göra det mesta utan att krascha och med tiden utöka aktivitetsgraden, först hemma och med tiden på jobbet. Även behagliga aktiviteter såsom umgänge med personer du gillar kan vara tröttande om de pågår för länge eller intensivt. Det är vanligt att tröttheten inte känns i stunden men kommer med full kraft dagen efter. Du behöver träna på att dosera alla aktiviteter inklusive de lustfyllda. Dra lärdom av dina bakslag och framsteg. Vad behöver du göra mer respektive mindre av? Var nyfiken på hur beteenden och symtom hänger ihop och skippa ord som “besvikelse, svaghet, misslyckande” och dylikt från din vokabulär. Förutom att dosera aktiviteter behöver du också dosera dina vistelser i stimulirika miljöer – inte undvika dom helt men inte heller överdosera – och lära dig att hantera dina tankar och känslor så att de inte suger för mycket kraft. Infektioner, allergier och fysisk smärta kan ge symtom – fysisk och mental trötthet, nedstämdhet, sömnproblem m fl – som kan förväxlas med en förvärring av utmattningen.

Blir man någonsin frisk?

En del personer som inte kraschat alltför hårt, som fått hjälp tidigt och som har goda inre och yttre resurser för att återhämta sig blir helt återställda och så gott som symtomfria. Det vanligaste mönstret under tillfrisknandet är att den fysiska energin återvänder först, medan problem med minne, koncentration, stress- och kravkänslighet tar längre tid att förbättras. De flesta som drabbats av en svår utmattning förbättras avsevärt om de får en god rehabilitering men känner i varierande grad av sina symtom även efter många år. Om du är medicinskt frikänd avgörs nu skillnaden mellan frisk och sjuk av hur du betraktar dina kvarvarande symtom. Det hjälpsammaste sättet är att se dem för vad de är: signaler på att ditt energikonto övertrasserats. Dessa “friskhetsglasögon” hjälper dig att normalisera och avdramatisera symtomen, vilket skapar mindre ångest. Och så behöver du ta hand om dig själv genom att att göra en sak i taget, säga nej eller vad det nu är som du behöver i termer av självomsorg. Om du agerar på detta vis avgränsas bakslaget och energin kommer tillbaka. Ibland är det nödvändigt att utmana symtomen genom att exponera sig för en del stress. Detta gäller t ex när du ska tillbaka till arbetet eller göra annat som är viktigt för dig på lång sikt. Även här är planerad återhämtning och annan självomsorg ett måste.

“Sjukdomsglasögonen” – att tolka symtomen i termer av sjukdom även om du mår betydligt bättre och är medicinskt frikänd – skapar ångest som är tröttande i sig. Risken finns också att du fastnar i skam, skuld, nedstämdhet, ältande, grubblande, självkritik, passivisering, undvikanden samt i “allt-eller-intet-beteende” – ett handlingsmönster präglat av korta, intensiva skov av aktivitet varvade med total utslagning. Det är dessa som vidmakthåller din utmattning och ökar sårbarheten för bakslag och återfall. Risken finns då att det som börjar som ett vanligt bakslag urartar till ett återfall.

Känner du igen dig i beskrivningen av UMS? Testa dig själv

Nedan kan du testa dig själv med hjälp av Karolinska Exhaustion Disorder Scale (KEDS-9), ett välanvänt formulär för att mäta symtom på UMS. Avsikten med testet är att ge en bild av ditt nuvarande tillstånd. Formuläret innehåller en rad olika påståenden om hur man kan må i olika avseenden. Påståendena uttrycker olika grader av obehag, från frånvaro av obehag till maximalt uttalat obehag. Klicka på de svarsalternativ som bäst stämmer med hur du mått de senaste två veckorna.

Just nu mår du som du mår men inget varar för evigt.

Tidigare patient vid Stressmottagningen

Bild: Pixabay