Telefon:
08-524 867 85

Besöksadress:
S:t Göransgatan 84
112 38 Stockholm

Diagnoskriterier för utmattningssyndrom


Diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom. F43.8A är diagnoskod. Samtliga kriterier som betecknats med stor bokstav måste vara uppfyllda för att diagnosen ska kunna ställas.

A. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har förelegat under minst sex månader.

B. Påtaglig brist på psykisk energi dominerar bilden, vilket visar sig i minskad företagsamhet, minskad uthållighet eller förlängd återhämtningstid i samband med psykisk belastning.

C. Minst fyra av följande symtom har förelegat i stort sett varje dag under samma tvåveckorsperiod:

  1. Koncentrationssvårigheter eller minnesstörning
  2. Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress
  3. Känslomässig labilitet eller irritabilitet
  4. Sömnstörning
  5. Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet
  6. Fysiska symtom såsom värk, bröstsmärtor, hjärtklappning, magtarmbesvär, yrsel eller ljudkänslighet.

D. Symtomen orsakar ett kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

E. Beror ej på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t.ex. missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t.ex. hypothyreoidism, diabetes, infektionssjukdom).

F. Om kriterierna för egentlig depression, dystymi eller generaliserat ångestsyndrom samtidigt är uppfyllda anges utmattningssyndrom enbart som tilläggsspecifikation till den aktuella diagnosen.

Symtomen som visar sig i ett stressrelaterat hälsosammanbrott är välkända sedan tidigare. De har redan sina diagnostiska beteckningar i det medicinska klassifikationssystemet och hamnar under olika specialiteter. De kognitiva symtomen skulle lätt kunna hamna under diagnosen pseudodemens. Problem i regleringen av de funktioner som styrs av det autonoma nervsystemet hamnar under diagnosen somatoforma syndrom, medan störningar i den tvärstrimmiga muskulaturen skulle få neurologiska diagnoser. Störningar med ångest eller depression skulle hamna i psykiatriska diagnossystem. Allt detta passar väl in i vårt uppdelade sätt att se på människan. Och betraktar man människan utifrån olika medicinska discipliner ser man mycket olika fenomen.

Mer om symtomen

Det borde vara dags att anlägga ett annat synsätt och betrakta dessa symtom som tecken på att långvariga påfrestningar har lett till obalans i kroppens styrfunktioner, som så småningom resulterar i en allvarlig störning av vår regenerations- och anpassningsförmåga. Störning av regenerationsfunktionen, både i centrala nervsystemet och i andra vävnader i kroppen, är klart förknippad med ständigt avbruten eller utebliven djupsömn. Symtom som enorm trötthet, svaghet och överkänslighet inför nästan alla retningar tyder på att organismen inte kan återställa sina krafter på ett tillräckligt bra sätt och är ytterst sårbar för påfrestningar.

Anpassningsförmågan är framför allt hämmad genom dysfunktion i hippocampus- och amygdalasystemen. Detta i sin tur leder till rubbningar i styrningen av det perifera nervsystemet – både den autonoma och den somatomotoriska delen, med alla dessa symtom som kan följa med. Detta dysregulationssyndrom, eller utbrändhet om man så vill kalla det, är förmodligen en störning som är gemensam för alla stressrelaterade sjukdomar.

  • Hormonell dysfunktion – Störd sömn, trötthet
  • Störd apoptos/regeneration – Trötthet, utmattning/överkänslighet
  • Hippocampus dysfunktion/atrofi – Kognitiva problem
  • Autonoma nervsystemets dysregulation – Vegetativa symtom
  • Somatiska nervsystemets dysregulation – Neuromuskulära symtom
  • Störd neurohormonell balans – Psykiska problem, smärt

Socialstyrelsen sammankallade 2003 en grupp experter där också Aleksander Perski – en av Stressmottagningens grundare – ingick, för att enas om diagnostiska kriterier och terminologi. Resultatet av detta arbete kallades utmattningssyndrom som sedan januari 2005 ingår i sjukdomsklassifikationssystem (ICD-10) som används inom den svenska vården.